Sååååå glad!
Jag kan inte hålla mig glädje inne något mer. Jag är så himla lycklig. Det bara skriker känslor, kärlek, glädje, allt omkring mig. För ungefär 2-3 veckor sedan, kände jag på mig att min mens inte skulle komma. Började fundera på att ta ett graviditetstest, men väntade ett tag, men tillslut var jag tvungen att få svar. Jag klarade inte av att bara vänta på mensen.
Och vipps, för en vecka sedan ungefär, visade det sig att jag var gravid:
Vi hade ju planerat detta. Men att börja försöka när Damian var 8 - 9 månader. Så detta skedde ju en halv månad för tidigt. Men vad gör det? Detta var meningen, så ser jag det. Man slipper känna denna känslan "Åh, kan jag inte bli gravid snart" kämpa för det, så att säga. Som det oftast blir när man verkligen försöker bli gravid.
Jag fick det lite lyxigt och jag är så himla glad. Jag ska bli mamma igen. Damian ska bli storebror. Min lilla kille, är inte så liten längre, eller ja snart är han inte det. Känns så overkligt, men så himla fantastiskt. Finner verkligen inga ord, är ledsen för det. Kommer nog ta ett tag att smälta denna känsla, IGEN.
Längtar efter alla underbara sparkar, hickan, alla rörelser, den stora magen, alla hormoner som är beviset på en graviditet (även fast dom inte är så roliga jämt). Allt allt allt ♥
stort grattis!!! :)