...
Åhh, jag älskar dig, ditt helvete, du är allt för mig. Aldrig har jag sårats, som jag gjorts av dig. Du är helt otrolig, när du sopar till. Du klyver mig på mitten, vad ska jag ta mig till. Känner mig så ensam, när du inte är här. Jag gräver i ditt skitsnack och håller dig så kär. Svartsjuk som ett åskmoln, kokar jag av hat. Och du som är min glädje, du sviker mig så klart. Dina sköna lockar, bubblar till farväl. Dina glitter ögon, dom skjuter mig igen. Och fast jag har haft tålamod och öppnat mig för dig. Så säger du att jag ljuger och du litar inte mer på mig. Åhh vad ska jag göra? Den man älskar så, Vill man inte slå och banka, gul och blå. Och fast jag är tillintetgjord så håller jag mig lugn. Och ditt vackra helvete, kan inte hålla mun. Fy fan vad du snackar, en jävla massa skit. Jag skulle svika dig, jo jag tackar, vad blev det av vårt slit. Nu är jag trött som bara helvete på all din misstänksamhet. Du går miste om någon som älskar dig du, bara så du vet. Jag hatar dig, du är underbar, ingenting finns kvar, allting har förlorat, nu packar jag och drar. Och om vi träffas någon gång, så kanske du förstår. Att jag var den du borde, men aldrig kunde lite på. Nu vet jag vad det är att älska och att säga adjö. Det känns som att födas, samtidigt som det känns som om man ska dö!