1/11-11
Jag kommer lite titt som tätt, men det borde ni väl redan märkt. Jag satt just och kollade igenom min egen blogg och kände mig så sugen på att börja skriva igen. Frågan är bara om jag orkar hålla mig igång eller om det stupar igen?! Hm.. Jag chansar iallafall :)
Jag hoppas allt är bra med er? Höstlov är det väl många som har nu, om jag fattat rätt, skönt kan jag tänka mig? Fast visst börjar det bli kallt, burrr... Man vill ju knappt gå ut längre! Men det finns ju positiva saker med vintern också. Alla har vi olika. Jag tycker det är såå mysigt med julafton, men denna jul och alla framöver kommer ju bli ännu bättre, nu när jag har min lilla Damian. Kolsvart ute, varm choklad och lite mys framför tv;n med lilla familjen. Även fyller jag år, vilket kan vara rätt skoj, beroende på hur man gör det. 20 dagar kvar och sen är jag 18, ska bli skönt att köpa sina egna ciggaretter nu osv haha.. Vad gillar ni med julen?
Oj, känns som jag har hur MYCKET som helst att skriva, men vet inte riktigt hur jag ska börja och allt kommer jag nog ändå inte orka skriva, myyy bad! 1 månad ungefär nu tills vi får vår egna lilla lya också. Jag längtar så mycket, det verkligen kliar i fingrarna nu. Vill börja fixa iordning!! Kommer ni ihåg förra året, på julafton, alla kök's grejer jag visa att jag fått? HAHA ÄÄÄNTLIGEN, ska jag få packa upp allt ifrån kartongerna och ställa in i skåpen.. (Plus allt annat)!
Folk har frågat hur det är att vara ung mamma. Jag tror inte det har så stor betydelse om man är ung eller gammal så att säga. Det finns dom som är mycket äldre än mig och har det jätte svårt med sitt nya lilla barn, medans en ung mamma kanske inte alls tycker det är jobbigt. Ja som ett exempel alltså. Men även unga kan ha det jobbigt. Vi kanske inte heller har lika mycket val i livet ännu, som en person på 30+ har. Men fy, det finna nog inget bättre, än att vara just mamma, eller förälder i sig. Världens bästa känsla. Man har alltid lycka med sig, alltid lugnet. Man kan vara deppig/nere, men ändå må så bra, på tanken vad man har, ett underbart barn liksom. Skulle aldrig.. ALDRIG någonsin kunna byta ut detta, det är mitt liv och det bästa som kunde hända mig. Svårt att förklara, men ni vet, att det är ju bara att ni frågar om ni vill veta något. Denna känsla är obeskrivlig istortsätt!
Damian närmar sig halvåret nu (17/11). Tiden verkligen springer iväg.. Och det känns i hjärtat vill jag lova. Man är där med honom hela tiden, men man hinner inte riktigt ifatt alla dagar som går. Han börjar bli så stor nu! Han är så duktig och växer som han ska. När han var nyfödd kunde han inte ens ha strl 50, det var alldeles för stort. Nu, 5,5 månad, har han strl 68. Det är nog overkligt, svårt att förklara, otroligt för dom flesta mammor. Att det går så snabbt. Att det går överhuvudtaget. Växa ett liv innuti magen?! Känns som bara någon vecka sen jag var på förlossningen, och så är det nästan 6 månader sen. Vill göra om det igen!!
På tal om Damian.. Jag tycker så synd om honom. Han är sjuk igen. När han blivit frisk precis typ.. Och det är falsk krupp han åker på också! Händer det en gång för små barn, speciellt pojkar, så är det stor chans att dom får det varenda gång en förkylning är på gång. Han hostar och hostar och har så ont.. Vi satt uppe hela natten och myste, inte ville man sova inte när man är täppt och hostig.. Nej, mamma fick sitta uppe med sitt lilla hjärta ända till 7 på morgonen!! Usch, det var inte kul.
Nej fy, vad text det blir!! Kanske ska spara lite till imorgon också haha ;) Ska se om jag hittar lite bilder att bjuda på nu.. Äldre som nyare! Kramisar.
